DELUXE

Så..Jag hade en del intressanta samtal igårkväll. Efter det runnit ner lite starkare drycker vill säga. Det är ju oftast då som det mest intressanta  samtalen äger rum och rent av det ärligaste med folk man tycker man känner för att man träffats och pratat i miiinst 30 min och känner att man verkligen fått en connection med =). Jag och David och Jossan var på fest hos Maja och Tomas. Tomas har fyllt 31 och detta skulle firas med en massa lysekil-bor och tårta och sprit. Det var fakiskt riktigt kul. Nu så här i efterhand började jag fundera lite över vad som sagts i alla fall. Det är ganska intressant att man verkligen träffar många som är ganska nöjda i sitt liv, man tycker man har det ganska bra. Man har ett jobb som är ganska trevligt och som man kan bra för att man gjort det länge. Man har ett boende som är ganska fint och det flesta är stadgade med ganska trevliga partners (som man eventuellt varit i hop med flera år från det att man var ganska ung så att man egentligen växt ifrån varandra eftersom man utvecklas som människor, men har så mycket gemensamt med att det är lättare att va i hop) och har kanske barn, och allt detta är ju faktiskt ganska trevliga saker att ha....gaaaaanska....och jag undrar sen när nöjda man sig med ganska?  och vad är det egentligen för ett konstigt ord? jag måste ta mig tusan slå upp det ordet i ett lexikon och se hur ordet beskrivs.
Sedan när blev medelmåttigt en sak att sträva efter..??  Jag fattar inte det...folk runt omkring mig har förvandlats till "ja-det-var-ju-inte-så-här-jag-tänkt-mig-men-man-får-va-glad-för-det-lilla-MÄNNISKOR" När hände det? Är det därför som jag har så svårt att stadga mig för att jag vet exakt vad jag letar efter men helt enkelt inte har hittat det för jag tänker inte snåla mot mig själv. Jag tänker inte bli en sån som nöjer mig med det nästbästa, varför skulle jag? Och nu är det viktigt att betona att jag inte riktar dessa åsikter mot någon speciell utan detta är allmänna reflektioner. Jag menar heller inte att dömma någon annan. Det har jag ingen anledning till. Men jag blir ändå så himla förvånad över detta!! Vad tycker ni??  Är jag ute och cyklar? Har jag för höga krav eller? kommentera gärna!!

Söndagen den 27 september kommer bli en tämligen intressant dag. För första gången i mitt liv  (av förklarliga skäl) ska jag ha på mig en bröllopsklänning. Det ska bli sååå roligt och se hur det känns. Nej nej jag ska inte gifta mig såklart, haha. Nej utan det är så att det är fest/inspirationsdag på SvartaÖrnshuset här i Halmstad som anordnas av festakademin. Festakademin är ett förestagsnärverk som hjälper till att ordna olika evangemang såsom bröllop, fester och så i Halmstad.  Vem som helst är varmt välkommen dit. Läs gärna mer om detta på http://www.festakademin.se/

Igår gjorde jag i all fall en total hårmakeover på en jättesöt tjej. Älskar att göra sådana förändringar när det blir så himla bra. Men jag måste nog säga att dessa fotona inte gör hene riktigt rättvisa. för hon var ännu sötare i verkligeheten.

FÖRE


EFTER







vilken förändring va?
Kul kul=)


synonymer för ganska hittade på internet: nästan, någorlunda, någotsånär, relativt, rätt så, sådär, tämligen
nej fy, jag gillar inte det ordet och inte synonymerna heller!! och därmed basta =)

Nu är det dags för en lång promenad.

pussiluskan prosiluskan♥