Jag är en `försök-lösa-dessa-problemen-på10min-mellan-folk-jag-aldrig-träffat -- människa=)
Idag är nog den första söndagen på många år som jag är uppriktigt glad över att va singel. Igårkväll var jag med om en väns väldigt uppslitande vi separerar och flyttar ifrån varann varanndrama` Och nog va det drama. Det här med att hämta saker `vem saker e vems` och lämna nycklar kan tydligen va ett stort problem. Helt plötsligt dyker nya sidor upp hos en person man tror man känt ett ganska bra tag. Folk kan förvandlas till tyranner på 2 röda när det handlar om att försvara sitt eget revir. Helt plötsligt e det väldigt dimmigt i minnet om vem som köpte vad och vem som e skyldig varann vad. Det är tårar, utslitna hjärtan och svek. Jag besparar mig gärna detta. Tänk att en hel lördagskväll gick i spillo för detta. Mest synd e det ju om henne. Och även om jag e väldigt oklar i vem som gjort vad för fel i olika situationer är det uppenbart att ens hjärta inte är skyddad mot sånt. Kan man vaccinera sig tro? Jag kommer givetvis va på hennes sida i allt, för herregud hon e min medsyster. Men det är fasligt lätt att fatta fel beslut i stressade och panikartade situationer. Och en del konstiga saker blev sagda. Vilket e väldigt lätt för mig att höra eftersom jag bara va någon typ av `försök-lösa-dessa-problemen-på10min-mellan-folk-jag-aldrig-träffat -- människa. Tyckte nog jag handlade i förstånd =) Hoppas det löser sig!!
Tänk så skönt för oss singlar, vi har inga sådana problem alls, men däremot har vi andra!
Som tex. känns det väldigt påtagligt hur folk faktiskt går framåt i livet. Alla utom vi. Jag och Camilla då.(förlåt camilla, inte meningen att lämna ut dig, inte många som läser detta ändå) För det verkar som att det inte räknas att man vågar röra på sig, byta jobb och ta för sig i livet och tjäna pengar och bli grym på vad man gör. På jobb i lördags blev det känt att min kollega förlovat sig. HURRA. Jätteskoj, verkligen, sluuuuta, jag menar det! Men varför tar alla människor steg framåt, utom vi. Vi diskuterade detta, jag och Camilla, för oss är det mer som att man tar nya tag på måndagen, man börjar gå....framåt...onsdagen är man lite lätt glad över att det snart e helg...Fredagen överlycklig att veckan är slut. Tv 4 har sitt härliga fredagsunderhållningsprogram och helgen närmar sig. Lördagen - fixa dona göra sig fin i sin jakt mot nya kärleken så att alla nya dörrar ska öppnas och fåglar ska kvittra och solen ska skina. Väl ute, man dansar, man shakar, man ser han, den nya mannen i sitt liv. Man Närmar sig, och innan man vet ordet av det har man spenderat den sista timmen med han och kanske haft följe hem. Söndagen är man överlycklig, Det är nu det vänder.!! Denna lyckan håller i sig ungefär i 8 timmar. Sen känns det som att en stor vindpust sveper över en och drar en alla steg tillbaka som man tagit sig fram i veckan. Man är tillbaka på noll. han har inte hört av sig. Och man fattar inte, vad hände, vi var ju som gjorda för varann och helt plöstligt känns det som han måste höra sig, man dör annars. Det är väl konstigt hur tagen man kan bli på en timme =)
Jag måste nog säga att om man får välja, väljer jag sista problemet före det första. För även om det är väldigt traggligt att alltid svepas tillbaka så kan man i alla fall skratta åt det i efterhand. Och ett gott skratt förlänger ju livet...=)
många pussar till alla härliga singeltjejer som lever sitt eget liv och får ut största möjliga av det. och en stor puss till mina samboväninnor som ännu lyckats förbli sig själv och ändå är lyckliga i sina förhållande =)
hallå...baba ganousch...hör av dig igen =) puss
