- 10 till påsk
Jaha, då har man fotograferats. I en riktigt studio, med en riktigt fotograf, tror bestämt att jag föddes till att stå framför kameran. det var jätteroligt. Men nej tyvärr, måste göra er, även mig själv, besvikna med att jag inte bytt karriär. Jag är fortfarande frisör. Ingen modell här..än...men jag har inte tappat hoppet..inte än=)kanske någon som upptäcker mig nu =) haha. nej idag har jag fottats för jobbet. Ska va på hemsidan(www.sjalvfallet.com) och i någon tidning här. Måste säga att jag tyckte att fotona blev enastående. Jag menar den stackars killen kan ju inte hjälpa hur jag ser ut. Han får ju helt enkelt göra vad han kan med det han ges. Jag sa till honom att han var fri redigera precis var han ville.Om han känner att han vill plocka bort något e det fritt fram. Gärna ett par centimeter vid varje sida.
igår söndag jobbade jag extra. det var nämligen bröllop/fest inspirationsdag.och vi gjorde uppsättningar o smink. jag kan bara säga det att tur var det väl att man inte har bakfylleångest, det var minsann jobbigt nog att se alla underbart kära par med sina underbart fina förlovningsringar gå där o va så underbart kära. tänk er själv och va bakfull och behöva se det.det som förvånar mig allra mest är hur unga folk är idag som ska gifta sig..vi pratar 20-25 år. Jag undrar; är det ny trend? jag tänkte efter den här babyboomen som varit och är än. Nu ska man alltså gifta sig vid 22. herregud, jag ligger 4 år back. Redan. Jag tänkte en dag, att om jag skaffar barn när jag är 30 så är det ganska lagom. då har jag fortfarande lite tid kvar att va egoisisk och göra precis vad jag vill, när jag vill. Men sen vid närmare eftertanke kom jag på att om jag ska ha barn vid 30 vill jag gärna va förlovad då. Och då måste jag ju göra det vid 28. För jag vill ju gärna va förlovad ett år ialla fall innan jag blir gravid. Och om jag ska förlova mig vid 28 då måste jag ju varit i hop meden kille ett par år innan jag är redo för det. det betyder att jag måste skaffa pojkvän när jag är ................ahhhh 26!! Och det är ju om.....4 månader. Förstå själv paniken!
Nej .. nu e det dags för fruktsallad. Håller sträng diet, ska ju gå ner 10 kilo till påsk =)
puss
igår söndag jobbade jag extra. det var nämligen bröllop/fest inspirationsdag.och vi gjorde uppsättningar o smink. jag kan bara säga det att tur var det väl att man inte har bakfylleångest, det var minsann jobbigt nog att se alla underbart kära par med sina underbart fina förlovningsringar gå där o va så underbart kära. tänk er själv och va bakfull och behöva se det.det som förvånar mig allra mest är hur unga folk är idag som ska gifta sig..vi pratar 20-25 år. Jag undrar; är det ny trend? jag tänkte efter den här babyboomen som varit och är än. Nu ska man alltså gifta sig vid 22. herregud, jag ligger 4 år back. Redan. Jag tänkte en dag, att om jag skaffar barn när jag är 30 så är det ganska lagom. då har jag fortfarande lite tid kvar att va egoisisk och göra precis vad jag vill, när jag vill. Men sen vid närmare eftertanke kom jag på att om jag ska ha barn vid 30 vill jag gärna va förlovad då. Och då måste jag ju göra det vid 28. För jag vill ju gärna va förlovad ett år ialla fall innan jag blir gravid. Och om jag ska förlova mig vid 28 då måste jag ju varit i hop meden kille ett par år innan jag är redo för det. det betyder att jag måste skaffa pojkvän när jag är ................ahhhh 26!! Och det är ju om.....4 månader. Förstå själv paniken!
Nej .. nu e det dags för fruktsallad. Håller sträng diet, ska ju gå ner 10 kilo till påsk =)
puss
helt ny värld
detta är en helt ny värld för mig, att blogga. jag undrar hur pass ärlig ska man va. och vem bryr sig egentligen vad jag tänker och tycker. haha. mamma e nog den som skulle tycka det va roligast att läsa. men så länge hon inte hittat on-knappen på datorn känner jag mig lugn. jag skulle kunna va ärlig o skriva exakt vad som händer kring mig. o hoppas mina vänner förlåter mig för att jag hänger ut dem =) japp det kör vi på.
det finns ju många saker man undrar över i livet. men det allra största frågan e när fan ska jag stadga mig? jag bara undrar. för alltså grejen är att det faktiskt är ganska många i mitt umgänge som gjort det nu. (jag fyller ju faktiskt 26 nu!! som mamma så fint sa i julhelgen) men i alla fall..det e hund, det e pojkvän, sen e det ringar på fingrarna och sen kommer babyskriket. jag inbillar mig själv dagligen att det livet e faktiskt inte för mig. jag vet inte om det e så det är på riktigt eller jag intalat mig själv det så många gånger att jag börjar tro på de. men jag håller mig lugn (vissa dagar) för så länge jag har mina 2 singeltjejer (camilla och Louise) kvar så går det bra. men den dagen dom sviker..då får jag plocka första bästa.
jag och Louise kom på häromdagen att om vi skrivet ner allt som händer oss hade vi haft en fantastisk roligt manus till en såpa. manuset hade inte behövt finjusteras överhuvudtaget. Ingen censur tack! vi kände att vi vill gärna få fram sanningen om hur det e. att vara tjej..och singel...o jobba heltid..o gå ner i vikt..och hinna åka till hemstaden och hälsa på sina stadgade vänner...(och titta på deras bebisar o säga hur gulliga dom är) och hinna festa varje helg...men ändå vila upp sig...o 1000 andra grejer..
just nu handlar det väldigt mycket om vikt. helt plötsligt ska alla banta...jag märker det på gymmet..inga lediga löpband..jag märker det bland mina vänner och jag märker det på jobb. (till o me chefen har börjat) jag tycker det e jätteroligt att så många engagerar sig, men jag tycker inte det e roligt när mitt löpband e upptaget. (nej det e kanske inte mitt eget i den bemärkelse att jag köpt de) men ändå...ska bli skönt i februari när folk börjar inse att även detta nyårslöfte gått åt pipsvängen och lägger ner =)
I helgen var jag och camilla i Göteborg och hälsade på Louise. vi tänkte att det var det perfekt stället att dricka sprit och dansa och träffa män utan att vi behövde riskera att höra av dem igen. för så e det ju oftast. det e ju inte som att folk hör av sig ändå...alltså det där med att ge ut telefonnummer är jag väldigt skeptisk till. fast camilla (som faktiskt är min egen relationcoach) säger att man ska dela ut så mycket det bara går. för av 10 är det alltid någon som hör av sig som man kan dejta en tråkig fredag=) och även om det inte är min Mr Big är det bra för då övar man inför den rätta. hm jaja jag är skeptisk än. men ...oftast ger jag med mig..efter dom tjatat hela kvällen om hur fantastiskt roligt det var att träffa JUST MIG o och att vi bara MÅSTE ses igen..jag förstår inte..varför tjatar man om det om man inte tänkt höra av sig. det e ju inte som att jag tjatar om de.. suck =) men det sista som lämnar en är ju hoppet..
jag lyckades "tappa" mobilen också, jag har en tendens att ofta göra av med saker. somliga finner min klumpighet charmig, säger dom i alla fall =) det hela brukar sluta lyckligt. men inte denna gången. inget lyckligt slut. camilla hängde till och med in alla mina saker i gaderoben för hon sa "nu hänger jag in dina grejer för jag orkar inte med att du alltid ska göra av med allt" HAHA..men när jag skulle hämta en ut mina grejer i fyllan o villan lyckades jag göra av med den på loppet inom 10 minuter. jag blir så trött på mig själv. så jäkla omständigt! ny telefon o allt. var helt förstörd hela söndagen. ingen mobil. jag skyller allt på camilla, hon kunde faktiskt hämtat ut det också=)
puss på er!
det finns ju många saker man undrar över i livet. men det allra största frågan e när fan ska jag stadga mig? jag bara undrar. för alltså grejen är att det faktiskt är ganska många i mitt umgänge som gjort det nu. (jag fyller ju faktiskt 26 nu!! som mamma så fint sa i julhelgen) men i alla fall..det e hund, det e pojkvän, sen e det ringar på fingrarna och sen kommer babyskriket. jag inbillar mig själv dagligen att det livet e faktiskt inte för mig. jag vet inte om det e så det är på riktigt eller jag intalat mig själv det så många gånger att jag börjar tro på de. men jag håller mig lugn (vissa dagar) för så länge jag har mina 2 singeltjejer (camilla och Louise) kvar så går det bra. men den dagen dom sviker..då får jag plocka första bästa.
jag och Louise kom på häromdagen att om vi skrivet ner allt som händer oss hade vi haft en fantastisk roligt manus till en såpa. manuset hade inte behövt finjusteras överhuvudtaget. Ingen censur tack! vi kände att vi vill gärna få fram sanningen om hur det e. att vara tjej..och singel...o jobba heltid..o gå ner i vikt..och hinna åka till hemstaden och hälsa på sina stadgade vänner...(och titta på deras bebisar o säga hur gulliga dom är) och hinna festa varje helg...men ändå vila upp sig...o 1000 andra grejer..
just nu handlar det väldigt mycket om vikt. helt plötsligt ska alla banta...jag märker det på gymmet..inga lediga löpband..jag märker det bland mina vänner och jag märker det på jobb. (till o me chefen har börjat) jag tycker det e jätteroligt att så många engagerar sig, men jag tycker inte det e roligt när mitt löpband e upptaget. (nej det e kanske inte mitt eget i den bemärkelse att jag köpt de) men ändå...ska bli skönt i februari när folk börjar inse att även detta nyårslöfte gått åt pipsvängen och lägger ner =)
I helgen var jag och camilla i Göteborg och hälsade på Louise. vi tänkte att det var det perfekt stället att dricka sprit och dansa och träffa män utan att vi behövde riskera att höra av dem igen. för så e det ju oftast. det e ju inte som att folk hör av sig ändå...alltså det där med att ge ut telefonnummer är jag väldigt skeptisk till. fast camilla (som faktiskt är min egen relationcoach) säger att man ska dela ut så mycket det bara går. för av 10 är det alltid någon som hör av sig som man kan dejta en tråkig fredag=) och även om det inte är min Mr Big är det bra för då övar man inför den rätta. hm jaja jag är skeptisk än. men ...oftast ger jag med mig..efter dom tjatat hela kvällen om hur fantastiskt roligt det var att träffa JUST MIG o och att vi bara MÅSTE ses igen..jag förstår inte..varför tjatar man om det om man inte tänkt höra av sig. det e ju inte som att jag tjatar om de.. suck =) men det sista som lämnar en är ju hoppet..
jag lyckades "tappa" mobilen också, jag har en tendens att ofta göra av med saker. somliga finner min klumpighet charmig, säger dom i alla fall =) det hela brukar sluta lyckligt. men inte denna gången. inget lyckligt slut. camilla hängde till och med in alla mina saker i gaderoben för hon sa "nu hänger jag in dina grejer för jag orkar inte med att du alltid ska göra av med allt" HAHA..men när jag skulle hämta en ut mina grejer i fyllan o villan lyckades jag göra av med den på loppet inom 10 minuter. jag blir så trött på mig själv. så jäkla omständigt! ny telefon o allt. var helt förstörd hela söndagen. ingen mobil. jag skyller allt på camilla, hon kunde faktiskt hämtat ut det också=)
puss på er!
